Littorins avhopp gav debatten bränsle

Vi arrangerade ett lunchseminarium idag, i Visby domkyrka, med temat Utsatt - för medierna. Jag samtalade med Dagens Samhälles chefredaktör Lena Hörngren och Correns chefredaktör Ola Sigvardsson om etik och empati i publicistiken. Temat fick en flygande start med Sven Otto Littorin som avgick i morse, med ett starkt motiv att han inte kunnat skydda sina barn för medierna under den utdragningna vårdnadstvisten.
Dramatiskt - en minister som kliver av mitt i en valrörelse - samtidigt inte ologiskt: pressen på de främsta politikerna är hård, krav på att de ska synas och rättmätig förväntan att de ska tåla att synas.
Det kommer inte att bli färre avhopp framöver. Det är ett pris vi får betala. Därmed inte sagt att vi medier inte ska betänka effekterna av publiceringar och av vårt arbete fram till publicering.

Kyrkan tog debatten med Nationaldemokraterna - och det funkade

Demokrati och politik är enkelt i teorin - och svårt i praktiken när det förväntade inte sker, när mönstren bryts.
I kväll bröts mönstret när Svenska Kyrkan vände på förtecknen i krocken med Sverigedemokrater och Nationaldemokrater på det trånga utrymmet i Visby hamn. Mikael Mogren erbjöd Nationaldemokraterna debatt - och partiet nappade på det. I en timme diskuterade Mikael Mogren och partiledaren Marc Abramsson. Värderingsmässigt var avståndet så stort att det blev en vindlande, då och då kantrande debatt, formellt inte särskilt bra. Belysande och upplysande? Jodå. Men framför allt blev det en timmes samtal istället för en timmes Nationaldemokratisk agitation.
Otvetydigt fungerande demokrati. Intressant som praktiskt exempel, för alla - inte minst medier - som haft svårt att hantera sin beröringsskräck förhållandevis de främlingsfientliga.

Topparna i alliansen missar Nikodemussamtalen

Jag förstår varför vänsterpartiets Lars Ohly igår sa att han inte är nödbedd till Nikodemussamtalen i Visby domkyrka. Efter de extremt stökiga, flängiga, splittrade dagarna i Almedalen lugnar sig allt mot kvällen. Sista evenemang är samtalet vid högaltaret. Samtal och inte intervju eller korsförhör – trots vitspoängen. Därför undrar jag över de två blockens prioriteringar. Från de rödgröna kommer partiledarna, Lars Ohly igår, senare i veckan Mona Sahlin och Maria Wetterstrand. Allianspartierna lägger sig ett snäpp ner, om man kan kalla en minister som moderaternas Gunilla Carlsson så, men partiledare är hon trots allt inte.
Att samtliga partiledare i alliansen skulle vara så mycket mer bokade än de rödgrönas tror jag inte.

Etiken är viktigare än opinionsmätningarna

Det kommer att bli en riktigt tråkig valrörelse, säger en kollega i Almedalen efter att ha lyssnat på Fredrik Reinfeldts tal på söndagskvällen. Hett i opinionssiffrorna - vem vinner - men inga viktiga principiella frågor. Det ligger en hel del i det. De rödgröna började tappa i opinionsmätningarna i våras när de presenterat sin skuggbudget: det är för lite som skiljer, är en reflektion man kan göra.
Samtidigt saknas det inte frågor och problem med koppling till människovärde och människosyn att tackla: Svenska Kyrkan fick en eloge av socialdemokraten Björn von Fries idag i domkyrkan för att man engagerar sig i den ökande fattigdomen och utanförskapet. Han tycker att den politiska sfären sviker.
Där har vi, Kyrkans Tidning en roll att fylla: Att bredvid mainstreammedierna bevaka den etiska dimensionen av politiken. Trycka på, ställa frågorna. Etiken - och för den delen empatin - är viktigare än opinionsmätningarna.

Snart kommer vår stora prästenkät inför valet

Nu har vi lagt sista handen vid vår bilaga Valspecial som kommer i veckan. Den kommer också att delas ut under Almedalsveckan i Visby. I bilagan kan du läsa vår första partiledarintervju med statsminister Fredrik Reinfeldt och en intervju med vår nya EU-kommisionär Cecilia Malmström.
Där presenterar vi också en egen undersökning om hur landets präster tänker röstas och vilka partiledare de har störst förtroende för. Jag kan lova att det blir spännande och intressant läsning.

Statsvetare önsketänker (s)

Statsvetaren och broderskaparen Ulf Bjereld skrev om utrikespolitiken i valrörelsen på DNDebatt i går (21 juni). Litet känns det som att politikern här tar överhanden och väl mycket tolkar in egna förhoppningar i statsvetarens siffror.
Bjereld har tagit fram några resultat från en kommande SOM-undersökning som bl a visar att svensk opinion blivit mer kritisk tilll Nato och till det svenska deltagandet i Afghanistan än tidigare. Det skulle de rödgröna tjäna på i valrörelsen. Inte kanske i första hand för att ta marginalväljare från alliansen utan för att stärka det rödgröna samarbetet.
Haken i resonemanget är om de rödgröna väljarna verkligen är så eniga i sin kritik av Nato och det svenska deltagandet i Afghanistan som Ulf Bjereld förutsätter. Vad vi vet är väl i alla fall mer aktiva politiker i de rödgrönas ledning snarare mer splittrade i utrikesfrågorna än vad regeringen är. Framför allt finns ingen samsyn hos socialdemokraterna. Och om utrikesopinionen skulle ena de rödgröna, finns väl risken att en del socialdemokrater och även miljöpartister tackar för sig, då de inte vill se ett rödgrönt samarbete som kan synas dominerat av Vänsterpartiet - och möjligen Broderskapsrörelsen - i utrikes- och säkerhetspolitiken.
Mina egna funderingar om utrikespolitikens roll i valet står lagom till Midsommar att läsa i Kyrkans Tidnings politikbilaga som också kommer att spridas under Almedalsveckan i juli.
Anders Mellbourn

Bildt är chef för protokollet

Utrikesministern har inte haft något att göra med inbjudningarna av ambassadörer till kronprinsessans bröllop, hävdade Carl Bildt i P1 Morgon i morse.
Jaså, inte. Stockholmsbaserade ambassadörer är ju inbjudna till bröllopet inte för att de känner brudparet utan för att det tillhör protokollet vid stora händelser kring statschefen. Det är ju just i de utrikes förhållandena som Konung och Kronprinsessa fortfarande spelar också en formell roll i statslivet. Kungen är ordförande i utrikesnämnden och kronprinsessan inträder i hans ställe då han har förhinder. Kungen gör därtill statsbesök som en del av den svenska utrikespolitiken.
Så det är klart att utrikesministern i sista hand är ansvarig för vilka UD föreslår hovet att inbjuda till bröllopet. Det går inte skylla på medarbetare.
Huruvida det hade varit lämpligt att avstå från att inbjuda vissa ambassadörer som en diplomatisk markering är en annan sak. Men visst skulle man kunna tänka sig att en representant från främmande makt som håller en svensk medborgare fängslad och inte tillåter det officiella Sverige att hålla kontakt med honom, inte var bjuden när det officiella Sverige firar bröllop.
Anders Mellbourn