Demokrati och politik är enkelt i teorin - och svårt i praktiken när det förväntade inte sker, när mönstren bryts.
I kväll bröts mönstret när Svenska Kyrkan vände på förtecknen i krocken med Sverigedemokrater och Nationaldemokrater på det trånga utrymmet i Visby hamn. Mikael Mogren erbjöd Nationaldemokraterna debatt - och partiet nappade på det. I en timme diskuterade Mikael Mogren och partiledaren Marc Abramsson. Värderingsmässigt var avståndet så stort att det blev en vindlande, då och då kantrande debatt, formellt inte särskilt bra. Belysande och upplysande? Jodå. Men framför allt blev det en timmes samtal istället för en timmes Nationaldemokratisk agitation.
Otvetydigt fungerande demokrati. Intressant som praktiskt exempel, för alla - inte minst medier - som haft svårt att hantera sin beröringsskräck förhållandevis de främlingsfientliga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det var intressant att följa debatten och de ämnen som diskuterades. Personligen fick jag ett mycket gott intryck av Nationaldemokraterna som numera tycks vara de enda som värnar om vårt kulturarv. / Civilingenjören
SvaraRaderaEj sett debatten, men det låter ju bra det ni skriver. Tyvärr var inte biskop Koskinens insats i Almedalen lika lyckad. Jag tror SD tjänat på detta (beklagligt) och SVK solkade ner sig (inte mig emot). Det är ganska lustigt hur det svängt i kyrkan. När nazismen hotade Världen var det tyst från de svenskkyrkliga. När kommunismen stod två år från sina dödsryckningar blev Stockholms biskop ordförande i Stasis stödförening, förbundet Sverige-DDR. Bägge de totalitära systemen i det kristna Europa fick kyrkan att böja nacke. Men nu när alla är överens och det är politiskt korrekt att tracka ner på lilla SD, då är kyrkan på hugget. När trycket blir stort kommer kyrkan vika sig igen, verkar vara den historiska erfarenheten.
SvaraRaderaOm kyrkan nu enligt "anonym" två gånger misslyckats med att protestera mot antidemokratiska fascinstoida sammanslutningar så är det väl gott om man denna tredje gång gör vad man kan för att agitera mot SD. Visst kan det tänka sig att det historiska mönstret följs, att kyrkan än en gång böjer rygg, men det lär framtiden visa. Att kyrkan ofta blivit hemort för högerkonservativa fascistoida personer är ett faktum, inte ett eftersträvat tillstånd. Att Lars Carlzon var pensionerad biskop gör inte saken bättre men det är snyggt att få fakta rätt; Stockholms biskop var inte ordförande i föreningen, men den tidigare pensionerade biskopen var det.
SvaraRadera