Nu har vi lagt sista handen vid vår bilaga Valspecial som kommer i veckan. Den kommer också att delas ut under Almedalsveckan i Visby. I bilagan kan du läsa vår första partiledarintervju med statsminister Fredrik Reinfeldt och en intervju med vår nya EU-kommisionär Cecilia Malmström.
Där presenterar vi också en egen undersökning om hur landets präster tänker röstas och vilka partiledare de har störst förtroende för. Jag kan lova att det blir spännande och intressant läsning.
tisdag 22 juni 2010
Statsvetare önsketänker (s)
Statsvetaren och broderskaparen Ulf Bjereld skrev om utrikespolitiken i valrörelsen på DNDebatt i går (21 juni). Litet känns det som att politikern här tar överhanden och väl mycket tolkar in egna förhoppningar i statsvetarens siffror.
Bjereld har tagit fram några resultat från en kommande SOM-undersökning som bl a visar att svensk opinion blivit mer kritisk tilll Nato och till det svenska deltagandet i Afghanistan än tidigare. Det skulle de rödgröna tjäna på i valrörelsen. Inte kanske i första hand för att ta marginalväljare från alliansen utan för att stärka det rödgröna samarbetet.
Haken i resonemanget är om de rödgröna väljarna verkligen är så eniga i sin kritik av Nato och det svenska deltagandet i Afghanistan som Ulf Bjereld förutsätter. Vad vi vet är väl i alla fall mer aktiva politiker i de rödgrönas ledning snarare mer splittrade i utrikesfrågorna än vad regeringen är. Framför allt finns ingen samsyn hos socialdemokraterna. Och om utrikesopinionen skulle ena de rödgröna, finns väl risken att en del socialdemokrater och även miljöpartister tackar för sig, då de inte vill se ett rödgrönt samarbete som kan synas dominerat av Vänsterpartiet - och möjligen Broderskapsrörelsen - i utrikes- och säkerhetspolitiken.
Mina egna funderingar om utrikespolitikens roll i valet står lagom till Midsommar att läsa i Kyrkans Tidnings politikbilaga som också kommer att spridas under Almedalsveckan i juli.
Anders Mellbourn
Bjereld har tagit fram några resultat från en kommande SOM-undersökning som bl a visar att svensk opinion blivit mer kritisk tilll Nato och till det svenska deltagandet i Afghanistan än tidigare. Det skulle de rödgröna tjäna på i valrörelsen. Inte kanske i första hand för att ta marginalväljare från alliansen utan för att stärka det rödgröna samarbetet.
Haken i resonemanget är om de rödgröna väljarna verkligen är så eniga i sin kritik av Nato och det svenska deltagandet i Afghanistan som Ulf Bjereld förutsätter. Vad vi vet är väl i alla fall mer aktiva politiker i de rödgrönas ledning snarare mer splittrade i utrikesfrågorna än vad regeringen är. Framför allt finns ingen samsyn hos socialdemokraterna. Och om utrikesopinionen skulle ena de rödgröna, finns väl risken att en del socialdemokrater och även miljöpartister tackar för sig, då de inte vill se ett rödgrönt samarbete som kan synas dominerat av Vänsterpartiet - och möjligen Broderskapsrörelsen - i utrikes- och säkerhetspolitiken.
Mina egna funderingar om utrikespolitikens roll i valet står lagom till Midsommar att läsa i Kyrkans Tidnings politikbilaga som också kommer att spridas under Almedalsveckan i juli.
Anders Mellbourn
fredag 18 juni 2010
Bildt är chef för protokollet
Utrikesministern har inte haft något att göra med inbjudningarna av ambassadörer till kronprinsessans bröllop, hävdade Carl Bildt i P1 Morgon i morse.
Jaså, inte. Stockholmsbaserade ambassadörer är ju inbjudna till bröllopet inte för att de känner brudparet utan för att det tillhör protokollet vid stora händelser kring statschefen. Det är ju just i de utrikes förhållandena som Konung och Kronprinsessa fortfarande spelar också en formell roll i statslivet. Kungen är ordförande i utrikesnämnden och kronprinsessan inträder i hans ställe då han har förhinder. Kungen gör därtill statsbesök som en del av den svenska utrikespolitiken.
Så det är klart att utrikesministern i sista hand är ansvarig för vilka UD föreslår hovet att inbjuda till bröllopet. Det går inte skylla på medarbetare.
Huruvida det hade varit lämpligt att avstå från att inbjuda vissa ambassadörer som en diplomatisk markering är en annan sak. Men visst skulle man kunna tänka sig att en representant från främmande makt som håller en svensk medborgare fängslad och inte tillåter det officiella Sverige att hålla kontakt med honom, inte var bjuden när det officiella Sverige firar bröllop.
Anders Mellbourn
Jaså, inte. Stockholmsbaserade ambassadörer är ju inbjudna till bröllopet inte för att de känner brudparet utan för att det tillhör protokollet vid stora händelser kring statschefen. Det är ju just i de utrikes förhållandena som Konung och Kronprinsessa fortfarande spelar också en formell roll i statslivet. Kungen är ordförande i utrikesnämnden och kronprinsessan inträder i hans ställe då han har förhinder. Kungen gör därtill statsbesök som en del av den svenska utrikespolitiken.
Så det är klart att utrikesministern i sista hand är ansvarig för vilka UD föreslår hovet att inbjuda till bröllopet. Det går inte skylla på medarbetare.
Huruvida det hade varit lämpligt att avstå från att inbjuda vissa ambassadörer som en diplomatisk markering är en annan sak. Men visst skulle man kunna tänka sig att en representant från främmande makt som håller en svensk medborgare fängslad och inte tillåter det officiella Sverige att hålla kontakt med honom, inte var bjuden när det officiella Sverige firar bröllop.
Anders Mellbourn
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
