Littorinaffären - intressanta komplikationer

Littorinavhoppet blev Littorinaffären och den är bräddfylld med komplikationer. I värsta fall kommer den att leva vidare under resten av valrörelsen som ett slagträ.
De viktigaste inblandade har agerat utanför normen. Det gäller Sven Otto Littorin, som först och främst eventuellt begått ett brott, men också agerat underligt när han hoppade av, vid presskonferensen, när han drog in sina barn i retoriken och när han sedan hållit sig borta.
Det gäller statsministern som uppenbarligen visste om anklagelserna för sexköp men låtsades om någor annat. Det gäller Aftonbladet som antydde, väntade och sedan när situationen var på väg dem ur händerna presenterade sitt material - tämligen klent utan Littorins syn på saken och med tanke på anklagelserna effekt.
Vi får anledning att tränga betydligt djupare in i vad som hänt efterhand.

Littorins avhopp gav debatten bränsle

Vi arrangerade ett lunchseminarium idag, i Visby domkyrka, med temat Utsatt - för medierna. Jag samtalade med Dagens Samhälles chefredaktör Lena Hörngren och Correns chefredaktör Ola Sigvardsson om etik och empati i publicistiken. Temat fick en flygande start med Sven Otto Littorin som avgick i morse, med ett starkt motiv att han inte kunnat skydda sina barn för medierna under den utdragningna vårdnadstvisten.
Dramatiskt - en minister som kliver av mitt i en valrörelse - samtidigt inte ologiskt: pressen på de främsta politikerna är hård, krav på att de ska synas och rättmätig förväntan att de ska tåla att synas.
Det kommer inte att bli färre avhopp framöver. Det är ett pris vi får betala. Därmed inte sagt att vi medier inte ska betänka effekterna av publiceringar och av vårt arbete fram till publicering.