Littorinaffären drabbar Reinfeldt

Nästan en tredjedel av väljarna har fått minskat förtroende för regeringen och statsministern efter efter arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorins avgång. Det visar en mätning som Demoskop gjort för tidningen Expressen.
En liknande Sifomätning som Aftonbladet beställt visar åt samma håll fast svagare.
Justitieminister Beatrice Ask och flera andra vill veta vad som verkligen ligger bakom Sven-Otto Littorions avgång.
Det gamla krishanterarrådet som gavs under Boforsaffären 1988: Säg som det är! duger bra i dag också. Att glida undan och inte säga vad som ändå kommer fram senare är aldrig en bra strategi för krishantering. Det visar till exempel turerna kring Mona Sahlins användning av kontokort år 1995.
Ärlighet var längst

Littorinaffären - intressanta komplikationer

Littorinavhoppet blev Littorinaffären och den är bräddfylld med komplikationer. I värsta fall kommer den att leva vidare under resten av valrörelsen som ett slagträ.
De viktigaste inblandade har agerat utanför normen. Det gäller Sven Otto Littorin, som först och främst eventuellt begått ett brott, men också agerat underligt när han hoppade av, vid presskonferensen, när han drog in sina barn i retoriken och när han sedan hållit sig borta.
Det gäller statsministern som uppenbarligen visste om anklagelserna för sexköp men låtsades om någor annat. Det gäller Aftonbladet som antydde, väntade och sedan när situationen var på väg dem ur händerna presenterade sitt material - tämligen klent utan Littorins syn på saken och med tanke på anklagelserna effekt.
Vi får anledning att tränga betydligt djupare in i vad som hänt efterhand.

Littorins avhopp gav debatten bränsle

Vi arrangerade ett lunchseminarium idag, i Visby domkyrka, med temat Utsatt - för medierna. Jag samtalade med Dagens Samhälles chefredaktör Lena Hörngren och Correns chefredaktör Ola Sigvardsson om etik och empati i publicistiken. Temat fick en flygande start med Sven Otto Littorin som avgick i morse, med ett starkt motiv att han inte kunnat skydda sina barn för medierna under den utdragningna vårdnadstvisten.
Dramatiskt - en minister som kliver av mitt i en valrörelse - samtidigt inte ologiskt: pressen på de främsta politikerna är hård, krav på att de ska synas och rättmätig förväntan att de ska tåla att synas.
Det kommer inte att bli färre avhopp framöver. Det är ett pris vi får betala. Därmed inte sagt att vi medier inte ska betänka effekterna av publiceringar och av vårt arbete fram till publicering.

Kyrkan tog debatten med Nationaldemokraterna - och det funkade

Demokrati och politik är enkelt i teorin - och svårt i praktiken när det förväntade inte sker, när mönstren bryts.
I kväll bröts mönstret när Svenska Kyrkan vände på förtecknen i krocken med Sverigedemokrater och Nationaldemokrater på det trånga utrymmet i Visby hamn. Mikael Mogren erbjöd Nationaldemokraterna debatt - och partiet nappade på det. I en timme diskuterade Mikael Mogren och partiledaren Marc Abramsson. Värderingsmässigt var avståndet så stort att det blev en vindlande, då och då kantrande debatt, formellt inte särskilt bra. Belysande och upplysande? Jodå. Men framför allt blev det en timmes samtal istället för en timmes Nationaldemokratisk agitation.
Otvetydigt fungerande demokrati. Intressant som praktiskt exempel, för alla - inte minst medier - som haft svårt att hantera sin beröringsskräck förhållandevis de främlingsfientliga.

Topparna i alliansen missar Nikodemussamtalen

Jag förstår varför vänsterpartiets Lars Ohly igår sa att han inte är nödbedd till Nikodemussamtalen i Visby domkyrka. Efter de extremt stökiga, flängiga, splittrade dagarna i Almedalen lugnar sig allt mot kvällen. Sista evenemang är samtalet vid högaltaret. Samtal och inte intervju eller korsförhör – trots vitspoängen. Därför undrar jag över de två blockens prioriteringar. Från de rödgröna kommer partiledarna, Lars Ohly igår, senare i veckan Mona Sahlin och Maria Wetterstrand. Allianspartierna lägger sig ett snäpp ner, om man kan kalla en minister som moderaternas Gunilla Carlsson så, men partiledare är hon trots allt inte.
Att samtliga partiledare i alliansen skulle vara så mycket mer bokade än de rödgrönas tror jag inte.

Etiken är viktigare än opinionsmätningarna

Det kommer att bli en riktigt tråkig valrörelse, säger en kollega i Almedalen efter att ha lyssnat på Fredrik Reinfeldts tal på söndagskvällen. Hett i opinionssiffrorna - vem vinner - men inga viktiga principiella frågor. Det ligger en hel del i det. De rödgröna började tappa i opinionsmätningarna i våras när de presenterat sin skuggbudget: det är för lite som skiljer, är en reflektion man kan göra.
Samtidigt saknas det inte frågor och problem med koppling till människovärde och människosyn att tackla: Svenska Kyrkan fick en eloge av socialdemokraten Björn von Fries idag i domkyrkan för att man engagerar sig i den ökande fattigdomen och utanförskapet. Han tycker att den politiska sfären sviker.
Där har vi, Kyrkans Tidning en roll att fylla: Att bredvid mainstreammedierna bevaka den etiska dimensionen av politiken. Trycka på, ställa frågorna. Etiken - och för den delen empatin - är viktigare än opinionsmätningarna.